Att veta vad man vill

Medans jag sitter här och väntar på att mitt nagellack ska torka så tänkte jag att jag kunde skriva av mig lite här.
 
Idag var SYV på besök på vår lotstid och talade om högskolor, meritpoäng, och ditten o datten. Jag bara kände hur det på något sätt började skava inom mig. Jag har alltid trott att jag vetat vad jag velat göra efter skolan. Men nu vet jag ärligt talat inte längre. Jag har länge velat dansa vidare och arbeta, helst, inom musikalbranschen. Men jag har kommit till insikt att det kanske finns... ett annat levnadsöde ämnat för mig. Om ni förstår hur jag menar? Jag vill på något sätt ta vara på dansen, för jag älskar det så mycket. men samtidigt så får jag försöka se det ur ett yrkesperspektiv. Den hårda konkurransen om att alltid vara bäst, mest vältränad, alltid prestera på topp.. Passar den livsstilen mig? Jag får lätt ångest och mår dåligt när saker känns alldeles för överväldigande och pressande.
Ska jag dansa på heltid så, då måste jag dansa på heltid. Prestera. Träna. Lyckas.
 
Samtidigt så låter det inte helt fel, i och med att jag älskar träning så mycket. Jag skulle aldrig någonsin palla med ett alldeles för stillasittande jobb - jag har för mycket myror i benen för det!
 
Jag älskar att styla människor och att sminka. Att få lyfta fram och framhäva fina ögon och drag hos någon som aldrig upplevt det förut, är en härlig känsla! Att ge någon den där lilla extra kicken av självförtroende. Det är därför jag hade kunnat tänka mig att arbeta med något inom styling/egenvård... (?).
Samtidigt så älskar jag att träna och pusha någon annan (alltså, inte bossa haha, utan att jag själv är med), och få se att jag åstadkommit någon annans lycka. Typ... om ni förstår hur jag menar?
 
ÖÖÖHHHH, en massa babbel och struntprat. Jag vet inte vad jag vill. Jag vill dansa, resa, sminka, styla, jobba, tjäna, slappa, dega, träna, andas, flytta, stanna, köra, drömma och leva.
 
Klart slut.

Always look on the bright side of life

Hejsan bloggen. Varning för ett inlägg där jag tänker klaga. Så om du inte tycker om att läsa om tråkigheter, var vänligen scrolla förbi det här inlägget!
 
Idag har jag mått konstigt. Det har varit grått väder ute. Jag har varit morgontrött. Jag har haft ångest och känt mig frustrerad. Jag har struntat i att gymma för att min kropp sa nej (vilket var bra). Nu kliar det i benen på mig. Jag har haft sjukt ont i magen nästan hela dagen. Det har varit grått väder ute. Det har regnat. Jag har längtat bort. Jag har längtat tillbaka. Jag har gråtit en skvätt.
 
Men, dagen har ändå haft sina ljuspunkter. Hade en rolig danszaträning och fikade med min fina vän Enni. Så får försöka minnas dagen för det istället för allt det dåliga. Och faktiskt tillåta mig själv att inte alltid prestera på topp. Ibland får man ligga inne och dega. Ibland får man tycka synd om sig själv. Alla har dåliga dagar. Man är ju bara människa.
 
Imorgon väntar en 5 timmar lång uppsatsskrivning - kanske inte den roligaste fredagssysselsättningen. Men jag tänker gå dit med ett mål att gå därifrån nöjd. Senare under dagen väntar en svettig och rolig streetdanslektion och mysig tjejkväll. Heja heja, Louise!
 
 

RSS 2.0